Dagarna går som ny liten familj. Varje dag har sin fas. Igår insåg lille Dylan att den konstiga mannen och kvinnan nog skulle stanna kvar i hans liv. Han var lite ledsen och orolig och vi gjorde allt i vår makt att hålla tankarna på roliga saker. Vi härmade olika djur, vi dansade salsa, vi lekte kurragömma, vi la pussel och spelade fotboll. När dagen var slut så slocknade vi samtidigt som Dylan klockan 20.
Idag vaknade han glad som en lärka och man märker att han börjar knyta an så smått. Om en av oss går iväg så vill han leta upp oss, han är bara helt nöjd om vi båda är med. Vi har börjat få små tecken på kärlek tillbaka. Någon liten puss och att han trycker sig mot oss för lite mys. Men i eftermiddag så fick vi även en dos trots:) Ha ha, så vi slet. Men ett mycket sunt tacken på att anknytningen är igång på riktigt <3.
Idag var en psykolog från CRAN här och intervjuade oss och följde upp så att allt gick i rätt riktning. Hon var mycket nöjd och glad när hon gick iväg. Phew, vi var lite nervösa.
Marja som äger CasaBlanca är helt fantastisk. Hon kan ju det här. Idag så åt Dylan all sin mat, men när vi skulle äta så satt han bara och busade och ville ner. Då sa hon till oss att sätta ner honom. Han kommer tillbaka. Mycket riktigt så stack han iväg, men hela tiden så att han såg oss och snabbt kunde komma tillbaka igen:) Det hade vi ju aldrig vågat testa själva.
Så här branta backar är det där vi bor. Svetten lackar och det är riktigt flåsigt att gå ner till parken något kvarter bort.
Pappa och Dylan busar lite i skuggan ute på balkongen.
Mamma och Dylan myser i parken.
Dylan i sin nya pyamas busar med pappa innan läggdags. Match made in heaven.....
Hej familjen Hilmansson!! Vad fina ni är!! Ni har verkligen fått en jättesöt pojke, vi kan knappt vänta på att få träffa honom!
SvaraRaderaAtt det är full fart kan jag verkligen tänka mig, han har ju åldern som är lika med bus:)
Många kramar från oss fyra