Strandade i Colombia och besök på CRAN

Igår åkte vi till barnhemmet CRAN för att träffa vår advokat och för att få en rundvandring.

Vi har ju haft oturen att hamna i Domstol 14 igen. Risken att vi hamnar där igen är för stor så nu byter advokaten taktik. Vi ska låta vårt ärende stanna i Domstol 14. När domaren börjar jobba på ärendet så kommer han antagligen begära papper som är omöjliga att få fram. Om vår advokat inte lämnar in en komplettering på 5 dagar så blir vi utkastade från domstol 14 och får vara med i ny lottning igen. Vår hemresa var bokad till 23e mars, men nu siktar vi snarare på mitten av april.

Vi var lite ledsna och nere igår, men har samlat nytt mod idag. Vi får helt enkelt ställa in oss på en längre tid i Colombia. Det viktigaste är ju att vi har fått vår Dylan och att vi alla är tillsammans.

Vi fick också en rundvandring på CRAN igår. Vilka hjältar de är. Det bor ca 85 barn där just nu. De är uppdelade i 4 hus, med en nanny i varje hus. Barnen kom och hälsade på oss och frågade vad vi hette och vem Dylan var. Många av dem var enormt intresserade och ville följa med oss när vi gick runt. De gör ett enormt bra jobb på CRAN, men barnhem är verkligen inget hem för barn.

De minsta barnen bor i huset "Pollos" (små kycklingar)

 På väggen utanför sovrummet har de en tavla över dagens rutiner.

 CRAN, med alla sina trappor.

 Här sover barnen som var mellan 2 och 4 år

Domstol 14 igen

Idag ringde Pilar för att uppdatera oss om vårt ärende. Vi hade sådan otur att vi hamnade i Domstol 14 igen
 :( så imorgon ska vi åka till CRAN och träffa vår advokat. Han kommer berätta lite vad om ska ske och vi får ställa våra frågor.

Vi var lite besvikna idag efter samtalet. Det känns väldigt ovisst hur lång vår vistelse kommer att bli. Men det ser mer och mer ut som att vi får spendera påsken i Colombia. Mer information kommer imorgon.

Det har varit en ganska slapp dag idag. Det blev en liten tur till Exito med Marja, Manuel och Familjen B. I
Nu ikväll var det lite kyligt så vi värmde oss framför brasan i sällskapsrummet.

Tjena alla där hemma!

Lite bus i pyjamasen innan läggdags.

Terrassen på CasaBlanca med fantastisk utsikt.

Mammasita och Dylan ser på barnprogram på YouTube.

3 veckor i Bogota

Tiden rusar iväg. Idag har vi varit i Bogota i 3 veckor. Vi har inte direkt hemlängtan utan njuter av möjligheten att vara i Dylans födelseland. I fredags ringde Pilar och meddelade att vi skulle lottas till ny domstol på måndag. När vi vet om det blir en bra eller kass domstol så ska vi försöka planera in en liten tur till Karibien.

Idag har vi haft en riktig rutindag och Dylan har varit sitt bästa jag och vi har varit de bästa föräldrarna som vi kan vara. Det avslutades dock med en övertrött Dylan som vägrade sova:) Men efter en del vaggande så sover han nu sött i sin säng.

Igår fick jag och mamman i familjen B, en lyxig dag utan barn. Vi shoppade och fixade naglarna och pratade massa strunt. Marja var med och förgyllde vår dag. Här har vi paus i shoppingen och käkade på "Crepes and Waffels".

I en rutindag ingår alltid en tur till parken.

Manuel bjuder på drinks på eftermiddagen. 25 grader har Bogota bjudit på idag, och Dylan kunde chilla i trädgården i sitt nya linne. Han har sin egen drink i form av juice i en babymugg, men är cool ändå;)

Här showar han lite med pappan i familjen B:) Popcornskålen blev en hatt. 

Till och med tandborstningen gick som en dans idag. 3 nya tänder har tittat fram på dessa 3 veckorna. 

The Mange day

Idag fyller Mange 38 år. Jag och Dylan har varit lite extra snälla mot honom.

Han har fått en present av familjen B, Marja och Manuel bjöd varje lilla familj på en flaska vin, och jag och Dylan blåste ballonger och bjöd på Rom och Cola på eftermiddagen. Det var en stålande dag med 25 grader och sol hela dagen, Mange till ära:)

Dylan är så glad att han har fått en så fin och omtänksam pappa som aldrig tappar tålamodet och är alltid redo för lite bus och lek.

Mamsita vill också skicka en extra tanke till sin fina man. Tack för att du är den finaste man som jag skulle kunna drömma om. Jag älskar dig över allt annat, och är så glad att få dela detta fina äventyr med dig att bli förälder till Dylan.

 Hurra hurra hurra:)

 Vin och extra lyxig mat för Manges skull.

Boehringer Ingelheim

Efter en liten dramatisk tur där vi först inte hittade kontoret så fann vi till slut Boehringer-Ingelheim där Mamasita jobbar. Jag har två arbetskamrater som jag lärde känna när jag var i Argentina förra året.
De hade massor med presenter till lilla Dylan. Han fick så mycket uppmärksamhet på rundvandringen på kontoret.

Pilar och Franky säger hej till lilla Dylan på vårt kontor i Bogota.

Presenten var en succé. Nästa morgon så skulle det lekas med den redan på morgonen i pyjamasen.

När vi kom tillbaka till Casablanca så hade Marja gjort semlor till oss. Mmmm så himla gott. Så vi satt i solen och njöt av dem. 

Vi hälsar på hos Halifax

Mamasita har haft lite kontakt med en familj från Stockholm som bor på Halifax. De har fått två pojkar. I lördags hade vi äran att åka ner och hälsa på familljen och se Halifax. Det var en härlig familj och det är alltid lika kul att prata med någon i liknande situation.

Gunga i alla former är kul. 

Inte så långt från Halifax finns det en stor lekpark med något kul för alla åldrar. Där spenderade vi hela förmiddagen. Familjen B var också med såklart. 

När det regnar på eftermiddagen så blir det lite rått inne, då sätter Mange igång brasan och så sitter vi där och myser innan det är dags för middag. Manuel är alltid väldigt populär bland barnen. 

Vi har det väldigt bra här. Maten är underbar och Lus som fixar maten är så cool. Hon pratar bara spanska och hon pratar hela tiden:) Vi fattar inget men hon pratar vidare ändå. Dylan gillar att hänga med henne i köket och ganska ofta belönas han med ett kex eller något annat gott.. 

Domstol 14 och Rom och Cola

Idag ringde Pilar och sa att vi blivit lottade till Domstol 14. Detta var tydligen en helt overkligt dålig domstol så vår advokat ska ta tillbaka vår ansökan och så ska vi lottas till en ny domstol. Vi kommer förlora en vecka på detta. Det känns lite segt, men vi hoppas på bättre tur nästa vecka. 

Marja och Manuel som har CasaBlanca är riktiga pärlor. Manuel gillas starkt av Dylan. Det är hans temporära morfar/farfar. Här skämmer Manuel bort honom med popcorn, medan vi vuxna skäms bort med Rom och Cola:)

Mammasita och Dylan leker i lekstugan. 

Vi njuter av en Rom och Cola på skön terrass i eftermiddagssolen. 

Hola chicos:)

Vi är officiella fosterföräldrar till Dylan

Har ni hört att det finns isbjörnar i Bogota??? De är dock väldigt sällsynta och ganska skygga. Men vi lyckades fånga en på bild i parken nära där vi bor. Han berättade att han hette Dylan och hade just fått nya föräldrar:) 

Idag åkte vi iväg kl 8 på morgonen och skulle på ICBF intervju och lämna över vårt ärende till vår advokat. Vi fick vänta i ett väntrum i över 2 timmar. Inte så lätt för en liten kille på 1,5 år. Men han var så tålmodig och snackade och socialiserade på med de andra besökarna där.  

Han var uppklädd till tänderna i finaste Benetton tröjan som han fått av mormor. Till slut fick vi klart alla papper, och vi är nu officiellt Dylans fosterföräldrar. Det känns väldigt bra, och nu är det bara väntan kvar tills vårt ärende är klart och vi blir hans föräldrar på riktigt. Det var en tuff dag och Dylan slocknade på hem i taxin.

Marknad

I Söndags var vi på marknad nere i stan. Mamma köpte en plånbok, Pappa köpte en nyckelring och Dylan fick en massa ballonger. Flertalet vi möter här i Colombia är extremt vänliga och Dylan får många leenden , någon klapp på huvudet emellanåt och han har nu en hel familj med ballonger. En del har dock inte så 

mycket luft kvar så snart får vi jaga nya.

Dylan och Pappa kollar in maskeradkläder på marknaden

Rutschkana måste vara det roligaste som finns!

Botanikern visar runt Pappa i kvarteret

Hasta Luego ifrån Dylan med familj!

Lördagshäng på Casablanka

Vår första lördag tillsammans är avklarad. Idag hade vi det ganska soft hemma i huset. Vi hade frukost tillsammans och sedan badade vi lite. Efter det tog vi en tur till parken. Vädret var fint i förmiddags och det var riktigt skönt med runt 25 grader och sol och lite svag vind. Som en fin sommardag i Sverige. 

Mammasita och Dylan leker med såpbubblor. 

Pappalito och Dylan är ute på äventyr. Plockar blommor och charmar Colombianska tjejer. 

Såhär kul kan det vara att åka vagn. Det var meningen att han skulle sova:) 

Hasta Luego och hoppas att ni får en riktigt skön helg där hemma i snön;) 

Badpojken

Idag har det varit hyfsat lugnt här hemma. På förmiddagen var vi och handlade på Exito och strax efter lunch tog vi en promenad för att söva lillbusen inför eftermiddagens tupplur på 2 timmar.

På eftermiddagen regnade det så vi tände en brasa i sällskapsrummet och tillbringade större delen av kvällen med att leka på en filt på golvet.

Vi hade vår första bad med glada miner idag. En badanka och tillräckligt varmt vatten fungerade riktigt bra och det plaskades glatt tills att mamma och pappa fick kasta in handduken och locka ut den skrynkliga lilla killen ifrån badrummet igen.

Badpojken

På Exito och handlar

Busungen Dylan

Dagarna går som ny liten familj. Varje dag har sin fas. Igår insåg lille Dylan att den konstiga mannen och kvinnan nog skulle stanna kvar i hans liv. Han var lite ledsen och orolig och vi gjorde allt i vår makt att hålla tankarna på roliga saker. Vi härmade olika djur, vi dansade salsa, vi lekte kurragömma, vi la pussel och spelade fotboll. När dagen var slut så slocknade vi samtidigt som Dylan klockan 20. 

Idag vaknade han glad som en lärka och man märker att han börjar knyta an så smått. Om en av oss går iväg så vill han leta upp oss, han är bara helt nöjd om vi båda är med. Vi har börjat få små tecken på kärlek tillbaka. Någon liten puss och att han trycker sig mot oss för lite mys. Men i eftermiddag så fick vi även en dos trots:) Ha ha, så vi slet. Men ett mycket sunt tacken på att anknytningen är igång på riktigt <3. 

Idag var en psykolog från CRAN här och intervjuade oss och följde upp så att allt gick i rätt riktning. Hon var mycket nöjd och glad när hon gick iväg. Phew, vi var lite nervösa. 

Marja som äger CasaBlanca är helt fantastisk. Hon kan ju det här. Idag så åt Dylan all sin mat, men när vi skulle äta så satt han bara och busade och ville ner. Då sa hon till oss att sätta ner honom. Han kommer tillbaka. Mycket riktigt så stack han iväg, men hela tiden så att han såg oss och snabbt kunde komma tillbaka igen:) Det hade vi ju aldrig vågat testa själva.

Så här branta backar är det där vi bor. Svetten lackar och det är riktigt flåsigt att gå ner till parken något kvarter bort.

Pappa och Dylan busar lite i skuggan ute på balkongen. 

Mamma och Dylan myser i parken.

Dylan i sin nya pyamas busar med pappa innan läggdags. Match made in heaven.....

Första heldagen som förälder

Vi har idag upptäckt att en 1,5 åring har extremt mycket energi i kroppen som vill ut i form av spring i benen och kast av alla olika små prylar man kan få tag på här på Casa Blanca.
I morse åkte vi på en kort första utflykt som familj till det lokala shoppingcentrat Exito för att inhandla lite mer nyttiga prylar till Dylan. Så smått börjar vi lära känna vår spralliga, glada lille kille och vi är överlyckliga över att han har kommit till just oss.

Åka bil är ganska mysigt faktiskt.

Sagostunderna blir nog många och långa, det är kul att bläddra i böcker!

Pojkarna Hilmansson sitter i skuggan och bläddrar bok.

Hasta Luego från Papalito Hilmansson

The Dylan Day

Vår första dag med Dylan är nu över. Han ligger och sover sött på pappas arm mitt mellan oss i sängen.

Det har varit en omtumlande dag med många känslor. Vi fick ett fint överlämnande av hans fostermamma, med många tårar och mycket känslor. Hon beskrev honom som "perfecto", och vi kan bara hålla med<3

Det var en liten tuff kille som gick själv in till oss i rummet. Efter en minuts blyghet så kunde vi leka lite med honom och han skrattade och dansade lite.

Vi tog chansen och sa hejdå till Cran och åkte tillbaka till Casablanca.

Sedan har han hållit oss båda i full gång non-stop. Han är ständigt glad och inte alls rädd av sig.

Klockan är halv 9 nu och vi tänker sova. Det är jobbigt för ett adoptivbarn att få nya föräldrar men även för adoptivföräldrarna tar det på krafterna. Vi ser fram emot en ny spännande dag imorgon:)

Våra första minuter tillsammans

Millito busar med papalito:)

Bogota

Vi är framme i Bogota. Resan gick bra och vi blev varmt välkomnade både av Maria som äger Casablanca och  familjen B som också bor här.

Idag har vi spenderat tiden med att besöka ett guldmuseum och vi hann även med ett litet stopp på en marknad.
På vägen tillbaka tog vi ut en miljon i bankomaten :) och handlade sedan de sista sakerna till Dylan.

Pilar som har hand om överlämnandet av Dylan ringde idag och sa att de kommer och hämtar oss 9.45 imorgon. Vi håller oss än så länge ganska lugna. men längtar efter att få träffa honom såklart.

Såhär fint bor vi på Casablanca i Norra Bogota.

Jag passar på att sitta i en solig hörna och gotta mig.

 En liten tur på en lokal marknad hann vi med på dagens utflykt.

Hasta Luego från Papalito Magnus och Mamasita Therese