Vi är hemma i Bunkeflostrand

Vi har överlevt resan och är hemma igen. Vår hemresa var så himla lång, men gick relativt bra. Dylan hade en stund innan läggdags på långflyget som han gallskrek och slogs och var allmänt charmig. Men det var kanske 10 minuter totalt, och resten av de 22 timmarna var helt ok.

På Kastrup stod svärföräldrarna och vinkade med flagga och hade en söt skylt med "Välkommen hem Dylan". De fick stanna hela kvällen och passa Dylan och hjälpa oss komma på plats. Dylan gillade dem direkt och han showade och höll på hela kvällen tills han stupade i säng.

Cilla och gudstorasyster kom förbi. Dylan var lite blyg i starten men sedan så släppte det och han skulle visa Klara alla sina leksaker och till och med hålla henne i handen när de skulle gå hem. Kom en liten tår i mamsitas öga;)

Annars är det allmän kaos i rutiner och allt annat. Vi försöker komma in i att hinna fixa mat och handla och hålla tider och allt annat som vi blivit servade med under vår tid i Bogota. Som tur är är Mange hemma i 2 veckor till innan Mamasita ska vara mammaledig helt själv. Något supernervös är hon över detta.

Dylan och all hans packning är redo att lämna CasaBlanca. Tack för två superfina månader.

Dylans första frukost hemma i huset i Bunkeflostrand. Försöker avvänja honom från allt sockrit som han fått i Colombia. Det går sådär:) Han fick fullkorns välling på kvällen och då tittade han på mig som att jag var ett skämt och vägrade dricka det.

 Det är kallt i Sverige. Idag handlade vi vinterstövlar, mössa och vantar hade farmor och farfar fixat fram.

 På eftermiddagen skulle han ut och leka en stund. Stunden blev dock kort. Vinden ven och det var minusgrader. Nej tack!!!!!!!!!!!

Glad påsk på er. Tack för att ni följt med på vår livs resa. Nu börjar det riktiga livet igen.

Speciellt tack till Colombia som gav oss lille Dylan:)

Hejdå fina Colombia

Sådär ja. Imorgon åker vi hem till Bunkeflostrand igen. Ikväll har vi firat och tackat alla på Casablanca för den fina tiden här. Det är med väldigt blandade känslor vi lämnar landet.

Vi har haft en underbar resa och har njutit av varje dag. Familjen B ska också åka hem samtidigt med oss. Så vi har verkligen delat denna resan med dem på alla plan. Så fram till Paris delar vi, sedan skils våra vägar åt. Men vi har verkligen delat något speciellt och kommer att ses många gånger framöver. Hoppas också att Dylan och Maria kan bli vänner.

Hasta Luego Colombia.

Håll alla tummar och tår för en bra flygresa hem.

 Blöjan med en liten kosvans på rumpan. Helt bedårande.

Dylan och personalen tar farväl av Dylan.

Hejdå Karibien och alla dessa rumpor

Idag hade vi vår sista dag i Karibien, imorgon bär det av till Bogota igen. Vi har haft en underbar semester. Men vi är trötta, alla Dylans rutiner har kommit på sniskan och det kräver 100% uppmärksamhet när man är iväg på semester. Men vi är stolta över oss själva att vi har klarat första semestern som familj:)

En iakttagelse som vi gjort alla 3 är att i Colombia så är det omöjligt att köpa en bikiniunderdel som inte visar hela rumpan. Så alla stora som små går med rumpan bar. Se nedan;)

Såhär glad struttar Dylan runt i sin lilla solskyddsdräkt som han fått av gudstorasyster Klara.

Mamasita och Dylan sitter och torkar efter en hel timmes bad i havet.

Jodå, ganska klart vatten, och vit strand och vajande palmer. Vi kommer inte förstå hur bra vi har det förrän vi sitter hemma i Bunkeflostrand och huttrar igen. 

Idag fyller vår finaste guddotter Klara år. Stort grattis till dig lilla Klara. Snart kommer gudlillebror hem:) jag hoppas ni kan bli fina vänner och du kan lära honom alla tricks du kan. 

Njuter av värmen på San Andres

Så börjar vi komma in i lite rutiner även i värmen på San Andres. Dylan sover just sin eftermiddagslur på ca 2 timmar.

Igår tog vi en tur till centrum av ön. Mange köpte rom och Dylan klippte sig. Det slutade med att han blev rakad och ser nu ut som en söt liten munk.

Så snart Dylan såg vattnet när vi kom hit så blev han livrädd. Han piper och ska inte lämna pappas trygga famn. Men idag har vi stegvis tagit oss ner mot vattnet, och till slut satt han i vattenbrynet och plaskade lite. Tyvärr kom det en svallvåg och han blev rädd igen. Men skam den som ger sig. Imorgon är det till att försöka igen.

Såhär mysigt har han det med sin hink och spade.

Utsikten från restaurangen. Helt underbart, och den lilla bukten är ganska orörd. Annars är det en primitiv ö. Måste ta bild och visa er från vägen när man kör till centrum.

Här klipptes lille sonen. Han uppförde sig fint och sa inte ett knyst.

Så här ser vår lilla nyklippta budda ut. Han gillar sina paraplydrinkar;) 

Framme på San Andres

Vi har nu lämnat Bogota för att ha en veckas semester på San Andres i karibiska havet. Verkar lovande såhär långt. Dylan tyckte det var ok att flyga, var inte rädd och inte heller var han stilla en sekund.
Idag har vi lekt på stranden och vilat upp oss efter den korta men intensiva resan.

Trevlig utsikt ifrån hotellrummet

Först lite svårflörtad med att bada...

Men sedan blev det bada av :) 

Idag blir Dylan svensk medborgare

Idag åkte vi vår sista administrationsturen till svenska ambassaden och Dylan fick sitt svenska tillfälliga pass. Så nu är allt klart för att vi ska kunna åka hem. Totalt tog allt 5 dagar för oss. Vi har kontaktat Halmstads resebyrå för att få veta när vi kan åka hem. Bunkeflostrand, here we come:) 

Den andra fantastiska händelsen som hände idag var att familjen B fick sin sentecia. Det var ju helt fantastiskt, och vi fick fira våra framgångar och humöret var på topp här på Casablanca. 

Imorgon ska vi packa för att åka till San Andres på Lördag. Det blir vår första semester som familj. 

Dylan leker nöjt med sin nya leksak.

 Dylan och Maria firar sina framgångar idag

 Hela familjen H utanför Svenska ambassaden.

 Mange, Dylan och Elver har fixat svenska passet.

Civilregister, Colombiskt pass och ICBF

Här tuffar vår process på som bara tåget. Som ett Colombianskt tåg vill säga:) I måndags åkte Mange till Civilregistret i den delen av Bogota där Dylan är född. Väntetiden var ca 4 timmar trots bokad tid. När de åkte därifrån fanns inte den person på plats som skulle skriva under. Dagen efter fick William, vår chaufför och tolk, åka dit igen och vänta i 4 timmar igen för då fanns inte personen som skulle lämna ut pappret. Detta är Colombiansk logik och effektivitet :)

Gröna dörren är civilregistret och bredvid fick man gå in och ta kopior.

Området i Bogota där Dylan är född.

Idag kom William till oss på eftermiddagen idag och vi fixade Colombia pass till Dylan. Det ska avhämtas imorgon kl 11. Sedan åkte vi till ICBF för att få ett Haag-papper. Det gick snabbt och smidigt. Det var just under Dylans sovtid, så han var lite otålig och betedde som en liten mask.

Här är Dylan och William och fixar pass. William är en klippa. Han kör oss dit vi ska, fixar in oss i rätt kö, och hjälper oss fylla i papper.

Vår älskade Dylan

Idag har vi haft en så himla bra dag. Dylan har varit på perfekt humör. Han har flirtat, kelat, pratat, varit pajas, skojat och varit allmänt skön.

Vi är väldigt stolta över vår kille och vill visa honom för hela världen. Vi känner verkligen att matchningen har varit perfekt. Dylan är den mest perfekta lilla pojken för oss.

Dylan showar med sina fina goggles:)

Mys i soffan med hela familjen.

Glass är alltid gott:)  

På väg till Exito. Redo med isbjörnsjacka och grodväska på ryggen.

Papasito and Dylano.

Man ska ju smaka på allt. Vi skrattade så vi kiknade. Hoppas ni kan se fast att det nog är en ganska stor fil.

Mirakel sker för Familjen H

Idag har vi haft en lugn dag med liten promenad till parken. Vid 10 tiden ringde Pilar. Inga nyheter från vår domstol. Hon hoppades på avslag till på måndag om vi hade tur.

10 minuter senare ringde hon igen. Vår Sentencia var klar och vi skulle skicka Magnus till domstolen för att skriva under. Så klockan ett begav sig Magnus iväg och fick alla stämplar och papper fixade.

Vi förstår inte hur det plötsligt bara blev färdigt och till och med Pilar sa att det var ett mirakel. Nästa vecka ska vi fixa pass och andra administrativa saker, sedan är vi i princip klara att åka hem. Vi har en resa till Karibien bokad veckan innan påsk och så stannar vi nog en vecka till efter det. Men just nu är siktet inställt på att åka hemåt den 30e mars.

Magnus var borta i 5 timmar idag och allt gick jättefint med Dylan men ikväll när vi skulle lägga Dylan var han enormt pappig och ledsen. Vi ska nog öva på att växelvis ha hand om honom någon timme var per dag och sedan visa att vi kommer tillbaka igen. Vi har ju varit tillsammans alla tre på heltid sedan vi fick honom och har ju inte funderat på att han skulle få separationsångest.

I torsdags tog vi en tur till Catedral de Sal. En hel katedral 200 meter under jord utgrävd helt i saltmineral. Det var verkligen en cool upplevelse och väl värt ett besök.

Mamasita och Dylan under jord.

Utsmyckad vägg i salt.

Slutligen kom vi fram till själva Katedralen. Mycket mäktigt.

Sist men inte minst. Idag fyller en av mina finaste vänner år. Stort grattis till dig Christine önskar hela familjen H:) Vi ses snart, det ser ju ut som att vi hinner komma komma hem till ert Sverigebesök:) 

Picknick i parken

Idag har vi haft en skön rutindag med vår lille kille. Vid 10 gick vi till en annan liten park och hade picknick med Familjen B.

Vi har fått till riktigt fina rutiner med Dylan nu. Han sover 2 timmar varje eftermiddag, och på kvällen är det pyjamas kl 19, borsta tänderna, välling, hopp i sängen, och sova kl 19.45. Under tiden han somnar ligger vi och läser. Det är ganska soft faktiskt:)

Detta var synen som mötte oss kl 7 i morse när vi vaknade i morse. Omöjligt att ha dåligt morgonhumör då.

Papporna och barnen i trädkoja när vi är på picknick. Tror papporna är mer exalterade än barnen.

Igår var vi på shoppingcenter. Dylan hittade en brandbil som han körde och körde i. Han älskar bilar av alla slag. 

Inge nyheter från AC , så vi lever fortfarande i ovisshet om när vi ska komma hem. Vi hoppas på uppdatering i slutet av veckan. Familjen B hoppas på att åka just innan påsk. Vi har bettat på datum, så får vi se. 

Exito och Nectar

Vi har haft tre rutindagar här på CasaBlanca. Vi stiger upp kl 7, käkar frukost. Sedan är det bad och lek, kanske en tur till parken. Sedan är det lunch, och eftermiddagslur på 2 timmar. Upp och leka lite, sedan middag.  Sedan är det dags för kvällsrutin, och klockan 8 sover han gott i sin säng.

3 dagar på rad blev dock för mycket för oss vuxna. Så denna veckan ska vi på lite utflykter för att få in lite händelser i våra liv. Saltkyrkan, shoppingcenter och Botaniska trädgården står på listan.

För att fördriva förmiddagen idag så åkte vi till Exito. Männen klippte sig och tjejerna och barnen shoppade lite. En glass hanns det också med.

Pappan i familjen B, handlade in Colombias National dryck Nectar. Det påminner om en Ozu, och dricks som en shot med en lime efteråt. Det var riktigt gott. Slog vår snaps med hästlängder.

Dylan börjar fatta tycke för dottern i familjen B, han vill pussas och kramas hela tiden. Hon är inte lika intresserad. Men kärleken kanske blir ömsesidig en dag;)

 Alltid på språng, redo för lite bus. Vår älskade lilla pojke<3

Finaste underbaraste lilla pojken man kunde önska sig. Dylan the man....

 Hela familjen samlad:)

Manuel fixar de finaste drinkarna med goda popcorn till.

Monserrate

Igår var vi och familjen B på utflykt. Monserrate är en utsiktsplats högt uppe i bergen. Man ser hela Bogota och har även fantastisk utsikt över bergen som är täckta med skog.

Det var en supertrevlig dag som tyvärr slutade med att Dylan kräktes i bilen på vägen tillbaka. Genom intuition valde mamasita att sitta fram just denna bilfärden:)

Dylan vill alltid ha papsitos solglasögon, så nu investerade vi i egna till honom. Ganska fräsigt va?

 Linbanan som ska ta oss upp till utsiktsplatsen.

 Helt fantastisk utsikt över Bogota. En enorm stad helt omringad av höga berg.

Om man gick genom alla marknadsstånden och serveringarna kom man ut på andra sidan. Inte alls så pimpat och turistigt precis. 

När vi kom hem bjöds det på köttbullar med brunsås. Pappan i familjen B hade en sjuk längtan efter just det:)
Idag önskade jag mig pannkakor till lunch. Finns ingen botten i oss när det gäller pannkakor så Lus fick till och med göra extra. Dylan passar fint in i familjen och slukar glatt en pannkaka eller två. Vi vägde honom igår och han har gått upp ett kilo sedan vi fick honom och är nu en tungviktare på 12 kilo.

Ska prova lägga upp en film också. Här är lite mys på morgonen och Dylan dansar loss. Kanske kul för er där hemma att se honom röra sig och inte bara på stillbild

.