Hasta Luego Bunkeflostrand

Idag är vi båda lediga från jobbet och packar och fixar och handlar och säger hejdå.

Igår åkte min bil till Bjärred, där Noel ska få låna den när vi är borta, och lille Sixten åkte till Kågeröd för att bo hos mamma och pappa. En och annan tår kröp väl fram när jag sa hejdå;)

Idag infinner sig en känsla av semester. Allt packande gör att det känns som att åka på en längre vintersemester.

Så kära vänner. Imorgon 6,55 bär det av mot Bogota <3.

Hasta Luego
"soon to be" Papasita Mange och Mamsita Therese

Sushi och ny vagn

I lördags åkte jag och Magnus in till Köpenhamn och åt på Sticks'n'Sushi. Det är mitt absoluta favoritställe. Vi beställde alla våra favoriter och drack bubblor till. Ett sista restaurangbesök för bara oss två på ett tag. Så vi firade ankomsten av Dylan och ett hejdå till att bara vara vi två. Det blev en jättemysig kväll, och humöret var på topp:)

Dagen efter var det fokus på Dylan igen, och intet ont anande gick vi in i en Baby affär. Ca en timme senare gick vi ut med en helt ny vagn, inkl väska och regnskydd:) Så nu ligger den första vagnen vi köpte på blocket och vi hoppas någon nappar på den. Den nya vagnen är liten och smidig och kan fällas ihop i en liten väska och checkas in på flyget. 

Vi hann också handla lite presenter till barnhemmet och till fostermamman. Barnhemmet får 3 fleecetröjor, 3 pojktröjor, plåster i camouflage mönster i gröna och rosa och så massor med kritor, för man ska ju ha lite skoj också.  

4e februari kommer Dylan ingående i våra liv

Den 4e februari är överlämningen planerad till. Helt plötsligt känns det så sjukt verkligt, fast att man inte kan förstå det ändå:)

Det är en annan familj, Familjen B som också ska till Bogota. Vi ska bo på samma pensionat som dem i Bogota och vi kommer ha barn i ungefär samma ålder. Känns väldigt skönt att ha någon nära som går genom exakt samma sak.

Vi kommer bo på Casablanca. Det ligger nära barnhemmet, i Norra Bogota. Har hittar länken på nätet, men jag undrar hur det ser ut nu, bilderna ser något o uppdaterade ut eller????

Här är matsalen, det ingår frukost, lunch och middag.

Här kommer Dylan leka och svinga sig i gungorna:) 

Resbesked:)

Så kom det äntligen.

AC ringde just och vi ska åka till Bogota:) Vårt datum blev flyttat något och vi åker till helgen istället, den 2e Februari. Ikväll skickas vår Visum ansökan iväg och nedräkningen börjar på allvar.

Tydligen så brukar man få sitt barn i början av veckan, så CRAN vill att vi kommer på helgen och sedan är på plats till måndagen eller tisdagen.

Jag är så glad att det äntligen ska hända. Nu ska det packas och fejas och sägas hejdå på riktigt.

Tänk er.... om 2 veckor har vi fått träffa Dylan för första gången;)

Resebesked??

Så det trixas... Först skulle vi få besked den 15e januari om vi kunde åka, sedan skulle vi få besked den 21e januari om vi kunde åka. Vi har bokat om vår biljett till den 30e januari och hoppas fortfarande på att det datumet ska hålla.

Det är en konstig känsla att kanske vara beredd åka på onsdag för att få träffa lilla Dylan, men fortfarande inte veta om det kommer att flyttas igen.

När vi får definitivt besked (hoppas på idag) så ska vi skicka upp passen och en massa handlingar till Stockholm för att få Visum för adoptionen. Det gäller dock bara 80 dagar, så vi får inte skaffa det förrän just innan, då riskerar vi att det går ut under tiden vi är i Bogota.

Så just för tillfället går familjen Hilmansson som på nålar, och hoppas och kollar mail och telefon vart femte minut.

Hejdå-träffar ordnas till höger och vänster, saker ska fixas, så från vår sida är vi helt redo att åka:)

Nedräkning till avresa

Vi har fått ett preliminärt avresedatum av AC. Så den 25:e Januari planerar vi att fara iväg till Colombia.
De kommer att öppna domstolarna i Bogota igen i mitten av Januari. Vi avvaktar för att se om de fortsätter strejken, eller om vi får en domstol som kan ta vår adoption.
Så snart det är på plats så bokar vi biljetten.

Så dagens nedräkning: 15 dagar kvar. Helt overkligt, men så spännande:)

Thailand

Vi har kommit hem från Thailandresan. Det var ju helt underbart att komma ifrån vardagen lite och bara slappna av och njuta av värmen, äta god mat och njuta av gott sällskap:)

Såhär fint bodde vi på Koh Chang som är en liten bergig ö med lagom många turister.

Stannade till på en paradisö och snorklade lite på revet. 

Maten som alltid är super god och ibland också väldigt snygg.

Jag är en extrem vanemänniska och åt exakt samma frukost varje morgon. Två toast med jordgubbssylt, juice, te och en pannkaka med sirap på. Ja varför ändra på ett vinnande koncept:)

Mange är lite mer crazy. Varför inte ta en kokosnöt till kvällskaffet?

Varje eftermiddag var Mange nere i receptionen för att kolla om vi fått något resebesked till vår lilla Dylan. Men två hela veckor gick utan något livstecken från AC.

Väntan på RB och Thailand

Idag har jag pratat med AC och frågat lite om vårt RB. Tydligen är det fortfarande lite turbulent och det kan dröja ett litet tag till innan vi får det magiska datumet.

Imorgon åker vi till Thailand och ska vila och njuta och ha det helt underbart i två veckors tid.

Igår kom mina snälla föräldrar och hämtade Sixten. De ska passa Sixten till oss under vår Thailand resa och även senare på vår Colombia resa. Han har bott hos dem förr och är trygg och glad där, och gillar att bråka och tuppa sig mot pappa:)

Han ska snart fylla 2 år och är vår absoluta ögonsten. Vi hoppas att han ska bli glad över att bli storebror till lilla Milito, och att han kan dela ögonstenstiteln med någon annan.

Låt oss få presentera storebror:

Här fångar han sin första och endaste mus hittills. Till hans försvar så är han ju en inne-katt och får inte chansen alls så ofta som han skulle önska.
Jennie var snabbt framme med kameran och tog några fina bilder.

Upp i luften. Musen flyger i en snygg båge och kan ses i övre högra hörnet:

 Stolt som en tupp fast att jag är en katt.

 Man blir såklart jättetrött av att fånga möss, så en välbehövlig vila var ett måste.....

 

Fixa och dona

Jag har ett enormt behov av att shoppa. I mer än 4 år har vi gått och längtat men inte vetat kön eller ålder. 

Nu när vi  vet vem vår lilla Milito är så har vi börjat pimpa hans rum. Det verkar som att hans favoritfärg är grön:) 

Idag köpte vi dessutom ett litet pysselbord i vitt som passar till de små gröna stolarna. Papalito har monterar ihop bordet idag, och nästa vecka ska vi hämta Milito's säng, som står hos farmor och farfar. Den är bäddad med rosa sängkläder, men nya inköptes idag i blått. Du blev ju trots allt en liten pojke. 

Här är mamasita och papalito i somras. Vi längtade och väntade och hade ju ingen aning om att du redan fanns. Vi ser fram emot att träffa dig på riktigt. 

Barnbesked den 2 November 2012

Det var en helt vanlig fredag och jag och Magnus steg upp och åt frukost och åkte iväg till våra jobb. Precis när jag hade kommit in till kontoret ringde telefonen.
Det var AC som ringde men jag trodde först bara att de skulle prata om strejken och väntetider. Men så var det inte...... De gratulerade till att jag hade blivit mamma till en liten pojke! Han heter Dylan och är 1 år och 3 månader. Jag grät och skrattade om vartannat och så fort vi pratat klart försökte jag nå Magnus för att dela med mig av den fantastiska nyheten. När jag till slut fick tag på honom klarade jag precis att hulka fram: "Grattis, du har blivit pappa till en liten son".  

Eftersom det inte gick att tänka en endaste klar tanke så åkte jag hemåt ifrån jobb igen. Resten av den dagen gick åt till att ringa till nära och kära och med den gladaste rösten de har hört på flera flera år berätta att vår Dylan äntligen har kommit.

Så låt oss visa den första bilden vi har fått på vår mycket efterlängtade son:)